Eftersom foten utvecklats från ett handlikt organ har de flesta människor fortfarande en tumlik ostadighet i mellanfoten närmare i leden ovanför stortåns grundled. Detta leder till en funktionell ostadighet. Det är detta faktum som gör att foten hos de flesta ökar i storlek över tiden när det längsgående fotvalvet sänks. 

Ostadigheten kan leda till antingen en sned stortå, Hallux Valgus, eller en funktionellt stel eller försliten stortå , Hallux Limitus, senare utvecklande sig till Hallux Rigidus, stel stortå.

Det förekommer också att man har en stortå som lutar inåt , från de andra tårna, Hallux varus. Detta tillstånd kan uppkomma vid överkorrigerande kirurgi , samt ses ibland vid ovanligare deformiteter.

En variant på snedställd stortå är att man har en utåtlutning av stortån i dess yttre led. Detta beror då på en snedställning i själva tåskelettet tillståndet kallas Hallux Valgus Interphalangeus.

Allmänt gäller att sneda eller stela stortår kan opereras. Den anledning som finns att operera är smärta och svårigeter att anpassa foten i skor , med begynnande skav eller till och med sår.

Operationsmetod bestäms av problemet och graden av felställning. Vid en planering tar man hänsyn till om andra delar av foten ger upphov till besvär - ex andra tår eller framfotens yttre delar , samt hur det ser ut på röntgenbilderna.

För att få jämförbara bilder vid undersökning med röntgen är det viktigt att bilderna är tagan stående med rakt knä " i belastning".